Mauerweg skyltar inte om sig själv. I kilometer efter kilometer är den en dubbel rad av kullerstenar inlagda i en trottoar, en asfaltremsa för bred för parken den korsar, en rad popplar som står där inget fick växa på tjugoåtta år. Sedan når du Bernauer Straße, där hela anordningen fortfarande står kvar i ordning, och varje anonym kilometer du tillryggalägger därefter börjar ge mening.
Hur en hel dag på Mauerweg faktiskt ser ut
Rutten löper ungefär 160 kilometer runt det som en gång var Västberlin, och följer gränslinjen snarare än någon förnuftig linje för en cykel. Den siffran gör två saker med folk. Den får starka cyklister att vilja sluta loopen på en dag, vilket är möjligt på en snabb cykel högsommartid och innebär att man i praktiken inte ser någonting. Du passerar vakttorn, en bro där agenter utväxlades och en kyrka som besköts av sin egen regering, och du stannar vid ingen av dem. Den får också vandrare att anta att rutten inte är för dem, vilket är lika fel: staden har delat upp den i skyltade etapper, och vilken enskild etapp som helst är en bra dag till fots.
Så bestäm tidigt vilken sorts dag du ska ha. En vandringsdag är en enda båge, någonstans mellan sex och tjugo kilometer, med tillräckligt med marginal för att gå in i saker och sätta sig ner. En cykeldag är en lång båge på femtio till sjuttio kilometer med fyra eller fem riktiga stopp, eller hela ringen om det är själva poängen att sluta den. Skyltningen är konsekvent inne i staden och glesare ute i skogs- och sjöavsnitten, så ta med en offlinekarta oavsett vad någon säger till dig om skyltningen.
Den andra planeringsbegränsningen är öppettiderna, och den är svårare än avståndet. Flera av de bästa stoppen på den här rutten sköts av volontärer, är säsongsbetonade, bara öppna på helger, eller stängda på måndagar och tisdagar. En måndagstur är helt behaglig och nästan helt utomhus. En söndagstur öppnar dörrar som är stängda resten av veckan. Räkna ut vilken dag du cyklar innan du räknar ut vilken båge.
Börja vid Bernauer Straße, vad du än annars gör
Gedenkstätte Berliner Mauer (Bernauer Straße, på den gamla gränsen mellan Mitte och Wedding) är det enda stoppet som inte är frivilligt. Det är den enda platsen på hela 160-kilometersloopen där hela gränssystemet finns bevarat i sin följd (yttermur, patrullväg, lamprand, baksidesmur), så du kan stå där och läsa av djupet i det i stället för att föreställa dig det utifrån en enda målad murbit. Gör det först så har resten av dagen en referenspunkt; gör det sist och du kommer att önska att du hade sett det först.
Området är utomhus, utan biljett och gratis, 8:00 till 22:00 dagligen, och det sväljer hur många besökare som helst. Dokumentationscentret och utsiktsplattformen är öppna tisdag till söndag, 10:00 till 18:00, och inomhusutrymmet är trångt, så om ni är mer än ett fåtal bör ni dela upp er i stället för att röra er genom som en klump. Bokade gruppturer kostar €80, eller €50 reducerat, och stora sällskap får bättre utbyte av två guider än av en. För par är en timme ärligt; för den som läser varje panel, två.
Femton minuter västerut ligger Gedenkstätte Günter Litfin (vakttornet vid Kieler Eck, Moabit), en äkta kommandopost snarare än en rekonstruktion, bevarad till minne av Günter Litfin, som sköts i kanalen i augusti 1961. Inträdet är gratis. Säsongen är kort och öppettiderna snäva: bara helger, ungefär maj till början av oktober, 11:00 till 17:00, med kostnadsfria guidade turer på lördagar kl. 14:00 från april till och med oktober. Interiören tar emot en handfull personer åt gången och inte fler. Grupper får antingen köa på gräset eller ordna något i förväg med stiftelsen som driver det. Kontrollera säsongen innan du gör avstickaren, för att hitta det låst är ett fullt realistiskt utfall.
Natten då det slutade fungera
Platz des 9. November 1989 / Bösebrücke (Bornholmer Straße, mellan Prenzlauer Berg och Wedding) har ingen dörr, ingen biljett och ingen kö, och det är möjligen rutten mest betydelsefulla tjugo meter. Här gick spärren upp först, vid halv elva på kvällen den 9 november 1989, den exakta punkt där muren slutade fungera. Utomhuspanelerna berättar det rakt och i kronologisk ordning, och du kan läsa dem vilken timme som helst med en cykel lutad mot räcket. Hur stort sällskap som helst, vilken tid på dygnet som helst.
Mauerpark (Prenzlauer Berg) är svaret på vad Berlin faktiskt gjorde med marken. Samma remsa som hölls fri för siktlinjer är nu en loppmarknad och en karaokegrop, och övergången säger mer än de flesta minnesmärken klarar av. Cykla den på en söndag eller hoppa över den: marknaden håller öppet 9:00 till 18:00 på söndagar, och Bearpit Karaoke börjar omkring 15:00, ungefär mars till oktober, bara i torrt väder. Varje annan dag är det en skabbig gräsmatta med bra utsikt. Inget här tar emot bokningar, och folkhavet sväljer sällskap av vilken storlek som helst utan ansträngning.
Att hyra något du kan sitta på i sju timmar
Ruttens enda riktigt besvärliga problem är utrustningen. Hotellåncyklar och billiga timuthyrningar är bra för en timme längs kanalen och eländiga vid kilometer fyrtio. Berlin on Bike (Prenzlauer Berg, en kort tur från Mauerpark) är den praktiska lösningen: uthyrning från €15 per dag, elcyklar från €40 per dag, disken öppen dagligen 09:00 till 19:00. De levererar till ditt hotell mot en avgift, vilket är värt det om du startar från västra sidan av staden.
De kör även en guidad tur om muren och kalla kriget (3,5 timmar, 12 till 15 kilometer, från €27), en klok introduktion om tanken på att navigera 160 kilometer varierande skyltning på egen hand inte lockar. Offentliga turer går dagligen från mitten av mars till mitten av november. Privata guidade turer börjar på €35 per person, och de rekommenderar att dela sällskap på sexton eller fler mellan två guider, vilket är rätt instinkt: en enda guide med tjugo cyklister i Berlins cykelinfrastruktur är inte en tur, det är en trafikfara.
Om du hellre sover nära den norra bågen och startar på tröskeln täcker sökningen efter hotell i Berlin Prenzlauer Berg och Mitte, som båda placerar dig inom några minuter från Bernauer Straße.
Innerstadssträckan, där remsan ligger under trottoaren
Öster om centrum blir Mauerweg en stadsrunda, och gränsen finns mest kvar som en linje i stenläggningen. Två stopp motiverar trafiken.
Tränenpalast (Friedrichstraße, Mitte) ligger direkt på rutten vid Spree, i glashallen där östtyskar tog farväl av västbesökare vid gränskontrollen. Inträdet är gratis, tisdag till fredag 9:00 till 18:00 och helger 10:00 till 18:00, stängt måndagar. Tjugo minuter där inne levererar den mänskliga halvan av historien, avskeden, som de utomhussträckorna inte kan. Det är fritt flöde och tar emot grupper, med guidade turer bokningsbara via Haus der Geschichte, men interiören är trång och sällskap på över cirka tjugofem bör gå in i vågor.
East Side Gallery (Mühlenstraße, Friedrichshain) är den längsta bevarade sträckan någonstans och, än viktigare, en sällsynt bit av muren som fortfarande står på sin ursprungliga linje. Det är också den mest trafikerade punkten på hela rutten. Räkna med tät trängsel vid de berömda panelerna, och behandla ficktjuvar som en självklarhet snarare än en risk: lägg undan telefon och plånbok innan du kommer fram, inte efter. Planerade trottoarutvidgningar längs Mühlenstraße kan på sina håll smalna av gångutrymmet, så cykla den intilliggande vägen i stället för att tränga en cykel genom folkmassan. Tidig morgon är ett helt annat galleri.
Söderut genom skogen och buffelbetet
Den södra bågen är där rutten slutar vara en stadsvandring och blir en riktig cykeltur. Landschaftspark Rudow-Altglienicke (på gränsen mellan Neukölln och Treptow-Köpenick) är den enskilt bästa sträckan för att förstå remsan som landskap snarare än monument. Den gamla patrullasfalten löper bred och öppen genom parken, tillräckligt bred för att cykla två i bredd utan att någon blir nervös, och inhägnade bufflar betar nu på den mark som gränstrupperna höll fri för siktlinjer. Betet är en sommarsak; parken är gratis och öppen alla tider. Den slöt också en av de sista luckorna i Mauerweg, vilket är varför den södra bågen nu ter sig sammanhängande snarare än improviserad.
Längre västerut ligger Checkpoint Bravo (Grenzkontrollpunkt Drewitz/Dreilinden, i skogen vid Zehlendorfs södra kant) den kontrollstation som varje västtysk bilist måste passera på transitrutten, med en utställning i det gamla gränstornet. Den sköts av volontärer och är bara öppen på söndagar, ungefär 10:30 till 15:30, mitten av maj till slutet av oktober; utomhusdelen kan man gå året runt. Inträdet är gratis eller mot donation. Guidaturner för grupper kostar €25 fast för upp till trettio personer och €50 för större sällskap, skolklasser gratis, och allt måste bokas i förväg hos föreningen. Planera den södra bågen kring en söndag eller acceptera att du tittar på ett stängt torn utifrån.
Bron, och den andra stranden
Glienicker Brücke (Wannsee, vid stadens västra kant) är loopens psykologiska mittpunkt även när den inte är i närheten av den geografiska. Här utväxlades agenter 1962, 1985 och 1986, bron bar en fungerande väggräns över Havel, och sömmen där de två halvorna av färgjobbet möts går fortfarande att läsa av om du tittar. Det är en offentlig bro med breda gångbanor, gratis, alltid öppen, ingen begränsning på sällskapets storlek. Korsa den långsamt. Stanna mitt på. Den är värd de två minuter den kostar dig.
I andra änden ligger Villa Schöningen (Berliner Vorstadt, direkt över bron), en villa av Persius som under delningens år blev strandsatt i gränszonen och nu visar samtidskonst. Inträdet är €9, €7 reducerat, under 18 fri, bara fredag till söndag 12:00 till 18:00. Rummen är små, bekväma för ett dussin och besvärliga för ett bussresesällskap, och trädgården är gratis under öppettiderna och mycket enklare om ni reser många. Om du vill se det, bygg turen kring en fredag-till-söndag-eftermiddag; det finns inget annat sätt att få med det.
Den västra sträckan, som är den bästa att cykla
Den västra bågen genom Havel-sjöarna är den del de flesta cyklister minns, och den del med flest stängda dörrar. Kontrollera tre uppsättningar öppettider innan du ger dig iväg.
Heilandskirche Sacrow (Sacrow, på västra Havelstranden) är den mest gripande byggnaden på rutten. Den stod inne i dödsremsan i tjugoåtta år, blev beskjuten och plundrad, och dess fristående kampanil användes som utkikspost. Nu är den UNESCO-listad och restaurerad, och skeppet hyser regelbundna konserter. Inträdet är gratis och en donation uppskattas. Öppettiderna följer säsongen: ungefär maj till augusti, onsdag och torsdag 11:00–16:00 och fredag till söndag 11:00–17:00; kortare fredag–söndag-tider i mars, april, september och oktober; endast helger från november till februari. Stängt måndagar och tisdagar året runt. Vandrings- och cykelgrupper är välkomna utan förbokning.
Alexander Haus (Groß Glienicke, vid sjön i stadens västra utkant) är den bästa enskilda berättelsen på den här bågen: fem familjer genom ett sekel på en och samma tomt, muren som till slut byggdes rakt genom trädgården, och huset som Thomas Harding skrev sin bok om. Visningarna är begränsade till femton personer och hålls på onsdagar, söndagar och första lördagen varje månad. Privata grupper upp till tjugo kostar 100 € för de första tolv plus 7 € för varje ytterligare person; annars är det en minsta donation på 7 € per person, endast kontant på plats. Förbokning är obligatorisk och det finns inga drop-in, så detta avgörs dagar innan du cyklar, inte samma dag.
Till lunch är Wirtshaus Moorlake (Moorlake, på Havelstranden nedanför Wannsee) en kort skyltad avstickare från strandstigen och det enda ordentliga köket på flera kilometer i båda riktningarna. Klassiska berlinrätter (Eisbein, Bollenfleisch), huvudrätter ungefär 18–28 €, öppet från 11:00, stängt måndagar och tisdagar på vintern, november till mitten av mars. Det är ovanligt bra för grupper: tre festlokaler plus en terrass, och de tar bokningar per telefon på +49 30 805 5809. Ring i förväg för allt över sex en sommärhelg.
Den enda sträckan du tillryggalägger till sjöss är BVG-färjan F10 Wannsee–Alt-Kladow (MS Wannsee, trafikeras av Stern und Kreis), som ingår i den officiella rutten och sparar en lång inlandsväg. Den kräver en vanlig BVG AB-enkelbiljett, och kortresebiljetten gäller inte; överfarten tar cirka tjugo minuter. Det finns sextio cykelplatser, men cyklar tas bara ombord om det finns plats och besättningen fattar det beslutet. En het söndag kan en grupp på tio verkligen bli stående på pontonen och se den gå. Res utanför helgens toppar om ni är fler än två eller tre cyklar, och lägg in en extra avgång i planen.
Norrut till det sista tornet
Grenzturm Nieder Neuendorf (Hennigsdorf, på den norra bågen vid Havel) är ett av de allra sista bevarade kommandotornen på Berlins gränsring, och det rymmer en ordentligt utforskad multimediAutställning om Gränsregemente 38, förbandet som bemannade denna sträcka. Inträdet är gratis, ungefär 6 april till 3 oktober, tisdag till söndag och Brandenburgs helgdagar, 10:00–18:00. Trappan och kabinen är små, så skicka upp grupper i skift i stället för att köa på stegen. Visningar kan ordnas via Hennigsdorfs stadsarkiv. Klättra upp för att se den siktlinje vakterna faktiskt hade, och det är detaljen som stannar kvar: utsikten är helt och hållet vanlig mark.
Praktiska detaljer
Mauerweg hålls samman av S-Bahn hela vägen runt, vilket är det som gör en endagsbåge genomförbar: cykla eller vandra ut, ta ett tåg tillbaka, ingen slinga behövs. Cyklar kräver en separat cykelbiljett på S- och U-Bahn, och är förbjudna under vardagarnas rusningstid på vissa linjer. F10-färjan är en vanlig resa i AB-zonen inom samma biljettsystem. Allt utanför stadsgränsen (det norra tornet, de västra sjöbyarna) ligger i zon C, så köp ABC om din båge lämnar Berlin.
Ta med 40–60 € i sedlar och mynt. Alexander Haus tar endast kontant på plats, det volontärdrivna tornet vid Checkpoint Bravo drivs med donationer, och flera av köken vid sjön är långsamma med kort. Räkna med att kortet fungerar i centrum och inte i skogen.
Utomhusrutten fungerar året runt; interiörerna gör det mestadels inte. Ungefär april till början av oktober öppnar utkikstornen, färjan går användbart och Mauerpark vaknar till liv. Söndagen låser upp flest dörrar (Checkpoint Bravo, Alexander Haus, loppmarknaden, karaoken) och för också med sig de värsta färjeköerna och de tätaste folkmassorna vid East Side Gallery. Måndagen är den tommaste och mest stängda: Tränenpalast, Sacrow och Moorlakes kök på vintern har alla stängt. För en cykeldag, räkna med åtta timmar för en båge på femtio till sjuttio kilometer med fyra stopp, och starta senast nio.
Själva rutten är gratis, och det är de flesta av dess bästa stopp också: minnesmärket vid Bernauer Straße, torget vid Bösebrücke, East Side Gallery, bisonparken, det norra tornet, Litfintornet, Tränenpalast och Sacrow-kyrkan. Realistisk dagskostnad för två personer som cyklar är 30 € för en hyrcykel, runt 10 € i transport, 20–50 € för lunch, 9 € var om ni går in på Villa Schöningen, 7 € var för Alexander Haus. Säg 60–120 € för paret, där cykeln är den största posten.
Ta med vatten och något att äta. De västra och södra bågarna går långa sträckor utan något öppet, och de bra köken håller restaurangtider snarare än kiosktider. För allt annat i staden, var du ska bo och vad du ska göra på kvällen, börja med Berlin-guiden.
